I flera dagar har jag vätat på att få åka hem. Varför? Det vet jag inte. Att vara hemma är trygghet. Nu är det bara timmar kvar. Vilken pisstid flget går! Jag har inte hunnit säga hej då till nån! Det suger. Jag har verkligen träffat många underbra personer här på andra sidan Atlanten. Det är rätt ironiskt att man lär känna människor som man med säkerhet aldrig kommer träffa igen. Dumt!

Men jag är inte bitter. Köttbullar, kanotträning och snö väntar - jippi! En månad kvar att stå ut. En månad. Det borde jag klara. Sen kommer jag förmodligen bli distraherad så det räcker och allt som hände dessa två veckor kommer suddas ut. Nej, inte allt. Men en del.

Vad har jag kommit fram till då?

Amerikaner ÄR feta.

Forbollsspelare är trevligare än brändbollsspelare

Det är omöjlilgt att förstå guatemalisk spanska.

Anna har ett fantastiskt liv.

Att jag kommer sakna det här!