NOCO 2010

"Stockholm i mitt hjärta" spelas på konvojhögtalarna och vi vet att vi är påväg hem. Övningen som bestod av kaos, rastlöshet och storm fick även den ett slut. Aldrig har det varit så stressigt i radiohytten. Aldrig har befälen varit så förvirrade och aldrig har övrig besättning varit så rastlös. Plötsligt kom det upp maskinare till radiohytten och tittade man noga kunde man hitta en artelerist i byssan. Det blev inte mycket sömn, och när man väl sov så gick larmet. "U-båtshot rött!" Vi vände på dygnat, som man lätt gör när man sover mellan 06-12, eller 19-24, eller varför inte mellan 12-15 när man ändå är igång? 06-12 passet i radiohytten var värst. Vanligtvis tog det tre timmar för vicekorpral Westerberg att vakna. Stackars Lenne. Lenne ja, vi har gjort det mesta tillsammans dessa veckor. Borstat tänderna, jobbat, sovit, ätit, tränat, ja till och med läst samma bok. Kommer bli konstig hemma en vecka nu. Det är som vanligt superskönt att vara hemma. Det är tyst, lugnt och man man får sova hur länge man vill. Dock så kommer jag nog hinna sakna min underbara besättning en hel del.

/M