Kroppen är en bra konstig mojäng. Är det någon som kan bestämma över mig så är det min kropp. Den fick mig t.ex att spendera 1h på golvet i radiohytten, inklämd mellan alla kontorsstolar och med ett regn av papper och pärmar över mig. När man är sjösjuk lixom försvinner hjärnkapaciteten. Jag låg där på golvet (med flytvästen på) och försökte komma på vad jag borde göra. Nånting hade jag gjort innan lunchen, nånting var inte klart och nånting hade med felsökning att göra. längre kom jag inte. Så fort jag ens tänkte tanken att ställa mig upp skrek kroppen i protest. Så där låg jag. Tills en riktigt slagsida fick både mig, stolarna och Frank, som också ombaserat till golvnivå, att svischa rakt in i väggen. Chockar man kroppen glömmer den för en stund att den är sjösjuk, så jag tog tillfället i akt att resa mig upp. Ute på däck stod SLO (stridslendningsofficer) och såg mer än grön ut. Aldrig har jag sett någon bli så glad av att få en plastpåse i handen. Fortsatte till bryggan där jag hittade både LSB och Lenne med stadiga blickar på horistonten. Däckarna såg dock pigga och glada ut. Resterande tid satt jag och Frida i varsin stol, med flytvästen på och en vattenflaska i handen, redo för eventuell flykt till däck. Frank intog åter igen golvläge, men med mikrofonen i handen, redo för voice i alla fall.
Vår första sjö-vecka med Trossö gav lite blandade intryck. Radiohytten var kaos! Vad förra årets gnistar gjorde där är högst oklart. Vad förra årets besättning gjorde är faktiskt ett mysterium i sig. Men nu börjar det ordna upp sig. FörnB klagar dock fortfarande på att det är skitigt. Vi gnistar har haft fullt upp, 20h/dan, men det har snyggat till sig i radiohytten. Veckans höjdpunkt får nog ändå bli när vi "la till" mitt i isen. Det är inte varje dag man kan hoppa ut och ta en promenad runt båten mitt i Horsfjärden.
Nu i helgen är jag vakt. Det känns helt okej att få betalt för att hissa/hala flaggan och tömma sopporna. Hade lite tur, så jag slipper på kaj =)
/M
0 kommentarer:
Skicka en kommentar