Vad är väl en snöstorm i väntan på en bal på slottet?

Livets snabba vändningar fortsätter att sätta prov på mig. Det finns ingen tid till att stanna upp och reflektera. Inget utrymme för sorg eller ens lite chill. Jag kom hem från Norrköping, och kastades direkt in i en vecka med lite sömn, snöstorm och mycket jobb. På ett sätt var det en rolig övning, men att stå på däck en hel eftermiddag i snöstorm tillhör inte min topp 5. Att vi hatar vårt jobb var Linkan och jag rörande överens om. Men, snöstormen tappade övertaget på slutet, solen kontrade och följande vecka bestod av blå himmel och underbara dagar i stockholms skärgård. Efter en kväll med fys på en liten ö, årets första dopp i Östersjön och grillning på kajen var vi benägna att inse faktum. Vi älskar vårt jobb. Fortfarande lite sömn. Men vad gör det att gå upp kl 4 för att sitta ankarvakt om man får första parkett till soluppgången? Försök konkurrera ut den arbetsutsikten! :P

Tillbaka på Berga var det bara att återställa, dvs. slänga soppor, mera soppor och jätte mycket mer soppor. Det var så brutalt mycket soppor att Fogelquist spenderade hela torsdagskvällen med att få oss att inse hur jobbigt det kommer bli. Hon inledde även fredagen med en lång harang om kommande soppslängning. Jag kan säga att vi var väl förberedda när ögonblicket för det stora soppslänget äntligen kom. Vi tackar Fogel för att det hela gick så smärtfritt.

Att vara militär innebär till stor del att man är skitig, trött och hungrig. Kanske är det för att väga upp detta som man har den årliga vårbalen. Egentligen skiter jag i anledningen, huvudsaken är att den förekommer och att vi hade en otrolig kväll igår. Det var gräddtårts-klänningar, uniformer täckta av guld och gradbetäckningar och en stämning som jag inte kan förklara i ord. Därför tänker jag inte försöka mig på det heller. Men det var roligt, det kan jag säga. Nu ska jag sova. I morgon börjar förberedelserna för Skottland. På lördag drar vi.

Roger out

Melina

07.00, klargjorda för förtöjning

Stiligare än såhär blir det inte.

(Tyvärr blev den unike frackbäraren fotograf, men tro mig, han var stilig han med.)