Kan man ha hemlängtan redan innan man åkt? Blotta tanken på att jag bara har 18 dagar kvar i Sverige i år är skrämmande. Kanske måste man göra lite extrema saker för att förstå hur skönt det är med ett stilla uppstyrt liv. Ett liv på en och samma plats. Ett liv där man kan storhandla, göra matlådor och följa serier på tv. Men jag är inte där än. Snöskottning och tentaplugg får komma nästa år. I år byter jag höstens vackra färger mot havets gråa vågor. Jag byter även matlådorna mot serverad färdiglagad mat var 6:e timme. På söndag drar det igång. 11 veckor till sjöss. Med bara ett fåtal dagar på landbacken. Vinterns darrande minusgrader byter jag mot Vietnams djungel och Balis långa stränder. Biljetterna är bokade, backback-väskan inhandlad och veccinet taget. Vi är redo. "Vi måste se till att vi ´lever i nuet´ den här tiden" sa Frida. Melina instämmer. Annars kommer vi tappa bort oss, tro att vi är i Kambodja mitt i NATO-övningen eller börja signalera morse under flygturen till Bali. Typiskt Obra.
Första fokus ligger på Open Spirit nästa vecka. Utlånad (ja, ännu en gång) till HMS Spårö som ska till Riga. Det blir spännande, skarp övning där syftet är att kartlägga och röja minor i Östersjön. Mamma miljövetare borde jubla där hemma. Efter det har jag en sista helg i Gröndal innan lägenheten hyrs ut.
Skottland, helt ok utsikt på jobbet :)
Har inget som hellst med saken att göra, men det är en skön bild, så den fick vara med iaf.
/M
0 kommentarer:
Skicka en kommentar