fredagen den 21:e oktober 2011

Flag Officers Sea Training

Ibland slår det mig vilket konstigt liv jag har. Många som delar min verklighet säger att de trivs med att jobba skift, eller att jobba intensivt en period och sedan vara ledig länge. Jag vet inte längre vad jag tycker. Det var så länge sedan jag hade ett "vanligt" liv att jag inte längre kommer ihåg känslan av att ha en rutin. Jag minns inte hur det är att göra samma sak varje dag, att gå upp samma tid, träna samma tid, laga sin egen mat och ha samma utsikt från fönstret. Ibland inbillar jag mig att det är ett liv jag saknar. Som det är nu lever jag i min egen lilla bubbla. Min bubbla och jag har varit i England ett tag nu. Medan resten av Sverige var upptagna med att kolla på Idol var vi på Trossö i full färd med att få varje liten pinal ombord fastsatt. Inte ens minsta lilla äpllelskrutt får sitta lös när FOST kommer för att inspektera. Målbilden är att kunna vända fartyget upp och ned och skaka lite. Allt ska sitta fast.

Medan mina kompisar där hemma drog på sig ett par jeans, beväpnade sig med en penna och gick till skolan tog jag på mig uniform, kroppsskydd och plockade ner en AK5:a från väggen. Lagom när mina kompisar tar sin första rast springer jag skrikande ut ur det "brinnande" maskinrummet. Vi kommer till lunchen. Nån där hemma tar en promenad till stan för thaimat. På trossö springer vi ner för lejdarna, grabbar en låda, skyfflar i oss innehållet, sveper en flaska vatten och springer tillbaka uppför lejden. Allt inom 7 min.

I min bubbla jobbar man 6 timmar åt gången. Man sover när man får tid och allt man gör observeras av en engelskman i vit overall. Engelskmannen skakar uppgivet på huvudet och förklarar åter igen att det jag gör motsvarande 4 mans jobb i engelska flottan. Männen i vita overaller gör konstant livet surt för oss. De tar sönder radioutrustning, sätter eld på maskinrummet och skapar vattenläckor i lastrummen. Vi ligger till kaj och pustar ut, då kommer självmordsbombare, det börjar brinna i televerkstaden eller någon ramlar och bryter benet. De vita overallgubbarna observerar hur vi löser uppgifterna, utvärderar och sen gör vi samma sak en gång till.

Flag Officers Sea Training har bara börjat, vi ska köra ett varv till. Sen är vi ett riktigt stridsfartyg, redo för insats. Men just nu är jag hemma. I 4 veckor ska jag njuta av att ha Stockholms finaste lägenhet. Sängen är nybäddad, jag har precis ätit middag med bästaste Sara och imorgon ser jag fram emot en dag i mjukisbyxor. Livet är rätt bra när man tänker efter, speciellt när man tjänar pengar på att skjuta kulspruta, spela skadad eller bara sakta glida genom Kielkanalen en solig dag.

/Melina

0 kommentarer:

Skicka en kommentar