Medan mina kompisar där hemma drog på sig ett par jeans, beväpnade sig med en penna och gick till skolan tog jag på mig uniform, kroppsskydd och plockade ner en AK5:a från väggen. Lagom när mina kompisar tar sin första rast springer jag skrikande ut ur det "brinnande" maskinrummet. Vi kommer till lunchen. Nån där hemma tar en promenad till stan för thaimat. På trossö springer vi ner för lejdarna, grabbar en låda, skyfflar i oss innehållet, sveper en flaska vatten och springer tillbaka uppför lejden. Allt inom 7 min.
I min bubbla jobbar man 6 timmar åt gången. Man sover när man får tid och allt man gör observeras av en engelskman i vit overall. Engelskmannen skakar uppgivet på huvudet och förklarar åter igen att det jag gör motsvarande 4 mans jobb i engelska flottan. Männen i vita overaller gör konstant livet surt för oss. De tar sönder radioutrustning, sätter eld på maskinrummet och skapar vattenläckor i lastrummen. Vi ligger till kaj och pustar ut, då kommer självmordsbombare, det börjar brinna i televerkstaden eller någon ramlar och bryter benet. De vita overallgubbarna observerar hur vi löser uppgifterna, utvärderar och sen gör vi samma sak en gång till.
Flag Officers Sea Training har bara börjat, vi ska köra ett varv till. Sen är vi ett riktigt stridsfartyg, redo för insats. Men just nu är jag hemma. I 4 veckor ska jag njuta av att ha Stockholms finaste lägenhet. Sängen är nybäddad, jag har precis ätit middag med bästaste Sara och imorgon ser jag fram emot en dag i mjukisbyxor. Livet är rätt bra när man tänker efter, speciellt när man tjänar pengar på att skjuta kulspruta, spela skadad eller bara sakta glida genom Kielkanalen en solig dag.
/Melina
0 kommentarer:
Skicka en kommentar