måndagen den 28:e november 2011

Like a Princess!

Jag var lite bitter sist jag skrev. Som tur är går inte verkligheten alltid åt det håll man tror. Första veckan i Karlskrona började med en bal. Middag på Sturkö och senare dans på Statt hotell. denna gång i en lagom lång klänning som jag inte behövde trampa på. Veckan fortsatte med en del möten för oss sambandsoperatörer. Jag och Lenne fick följa med på möte med "de stora killarna" (dvs. de med lite mer guld på axlarna än vi). Klart givande trots att vi kände oss lite malplacerade. Genomgång av nyinstalationer i radiohytten och så jobb med divitionschefens avslutningsfilm. Och vipps så var veckan slut.

Helgen som var innebar 50-årsfest. Pappa slog på stort. Det var 3-rätters, tal, coverband och massor med folk. Och då menar jag massor. Det var sånna som jag kände när jag var såhär liten (tänk er en höjdindikation i höjd med mina knän), folk jag nyligen lärt känna och folk som varit med hela tiden. Folk som sa "vad stor du har blivit" folk som inte kände igen mig alls och en och annan som undrade om jag var tuffare än jag såg ut. "För nån militär, det ser du då inte ut som ikväll i alla fall" sa pappas senaste tillskott på firman. Det hela slutade tillslut med en fest som jag tror de flesta kommer komma ihåg rätt länge. Det var kort och gott svinkul.

Nu är helgen slut. Jag är åter i Karlskrona, men jag är inte bitter. Inte det minsta. Hur skulle jag kunna vara det när jag ligger i en fluffig säng -It's so fluffy! (Ett internskämt, ni som sett "despicable me " förstår) på ett hotell där middagsbuffé ingår och där både vattenkokare och cosmopolitan finns framme på rummet. Gymmet är invigt, jacuzzin tar vi i morgon. I morgon ser ser jag och tjejerna fram emot hotellfrukosten. Nu börjar Anno 1790 och det går ju absolut inte att missa. Det är måndagsrutin numer.

/M

Edit: Helgen innebar även ett besök på Bråvikens Kanotklubb. Alltid lika kul att se bästaste gladaste Jessica. Stipendie ska hon få nu också. Och jag säger som mamma "Det var hon värd. Det är hon värd varje år". det är de i och för sig värda allihopa. jag känner mig som en säck potatis varje gång jag kommer dit nu för tiden. Jag måste nog börja kötta lite mer på gymmet här ;P

0 kommentarer:

Skicka en kommentar