När det går som man vill

Ibland går det som man vill, men inte som man tänkt sig. Jag trodde aldrig att jag skulle jobba kvar i försvaret efter lumpen, men det gjorde jag. För jag ville. Jag trodde absolut inte att jag skulle söka officer. Men se det gjorde jag. För att jag ville? Tvivlandet har varit brutalt. "Passar lilla jag som officer?" "Vill jag plugga till hösten?" "Jag kan ju inte jobba kvar som sjöman hela livet." "Men 5 år?!" "Jo men det är en rolig utbildning." Mycket har snurrat i huvudet och jag har frågat mig tusentals gånger om det är detta jag vill. Eller om jag gör det för att det låter bra. Helst av allt önskade jag att någon annan skulle ta beslutet åt mig. Vad är egentligen det bästa? Hur ska jag kunna välja mellan en bra utbildning och en förmodad mission till Afrika? En chans man inte får många gånger i livet (om den nu kommer...) Men sökte det gjorde jag och idag var det dags för tester. Testet gick inte som jag hade tänkt mig. Inte alls faktiskt. Men trots totalt misslyckande så känner jag mig nöjd. jag kan ta att jag har för dåligt tålamod för att sitta och stirra på mönstrade tärningar i 1,5 timme. Visst blev jag chockad, jag ser mig själv som smart trots allt. Men när jag lämnade lokalen var det med ett leende på läpparna. Det jag helst av allt ville och önskade mig hade hänt. Någon tog beslutet åt mig. Jag känner mig fri. Jag behöver inte grubbla mer. Att ändra på ett vinnande koncept är som bekant obra. Varför sluta på ett arbete man både trivs med och får hyfsad lön av?

Jag failade. Jag vet. Men tyck inte synd om mig. Jag är nöjd. Ingen tröstätning här inte. Med en omelett i magen bär det av mot gymmet. Jag vet vad jag gör i famrtiden, lägenheten börjar komma i ordning och kanske ska jag ta och köpa den där bilen alla tjatar om? Nu när jag har ett jobb en stund till. I alla fall tills nästa idé och vilja kommer upp.

/M

Dreamteam Trossö forstätter, precis som förut.

(Och med dreamteam menar jag förstås alla 3 gnistar, även om en är svår att fånga på bild)

Bruten näsa och brand i maskin

Ännu en vecka i kungens tjänst och flottans verklighet avklarad. Swooosh sa det så var den förbi. Det har varit fullt ös i Berga. Vi har släckt bränder, hälsat på tårgaskammaren, "övergivit fartyget" och allt vad det innebär, gjort årliga testet för sjöplacerad personal och en massa annat. Veckan slutade med "härrejösses-övningen" HMS Kronan. Ombord på denna något konstiga båt blev vi påskjutna av helikoptrar, fick vatteninträngningar och bränder. Haverierna var många och folk skadade sig till höger och vänster. Som vanligt var jag en av de klantiga. Denna gång fick jag bryta näsbenet och slå ut några tänder. Cred till löjtnant Rosén som med sminket lyckades lura halva besättningen att jag var skadad på riktigt.

Annars har det varit lugnt på skadefronten. Skyddsofficeren gjorde en snygg förevisning av hur det blir om skyddsmasken läcker i tårgaskammaren. Någon fick för sig att slå huvudet i taket på napalmtunneln och samtliga klagade på träningsvärk efter kvällens gympass (som jag personligen lyckades missa). Nästa vecka har vi gnistar blivit skickade på kurs till exotiska Karlskrona. Förhoppningsvis kan hotellfrukost och saknade vänner väga upp tristessen.

Just nu sprider sig en lukt av nybakat i min lilla 1:a. Jag har försökt mig på att baka bröd, vet ännu inte hur det slutar men det luktar gott. Fick min tv levererad igår, förga otippat så har jag inte mycket kanaler. Tackar styrelsen i föreningen för att 1:an och 4:an i alla fall finns. Ikväll blir det melodifestivalen för hela slanten. Sedan fortsätter helgen i riktig svensk anda med längdskidåkning med storebror på söndag och efter det Ikea.

/M

"Hur känns det...?

"Hur känns det att vara tillbaka på jobbet då?"

Hur många gånger har jag fått den frågan den senaste veckan? Jag har tappat räkningen. Så många frågar och så många förväntar sig ett givet svar "Jodå, det funkar, men det hade ju varit gött med en månad till i Asien" eller nåt i den stilen.

Men

När man på måndag morgon börjar dagen med en kopp kaffe i mässen, där däckarna gnabbas om vem som tog slut på mjölken, syte kommer yrvaket upp med skjortan bak och fram och tv4 med nyhetsmorgon surrar i bakgrunden. När det fortsätter med dammsugning av bryggan för att hitta en gedigen arbetslista tillsammans med ett gäng "välkommen tillbaka-lappar" på strategiska ställen i radiohytten. Obligatorisk fika vid 9.30 där BH-modeller och bilar vilt diskuteras. Åter till arbeten, kopiatorn går varm när publikationer ska uppdateras och säkskåp inventeras. När däck ska skottas och landgångsplån poleras, när radion inte gör som vi vill och alla klagar på att det är kallt. Då är det precis som det ska och då är det fantastiskt att vara tillbaka. Vad annat kan man säga? Vi hade förväntat oss några lite halvsega veckor till kaj, det är så vi sjömän ser det när vi inte får vara till sjöss, livet blir lite halvsegt, men icke då. Här ska det utbildas, släckas bränder, simmas, läckor ska tätas och liv räddas. Inte nog med det, en vecka i Karlskrona för ytterligare sambandsutbildning väntar. Och så nåt besök av höjdarn och lite politiker. Sen tar vi ledigt igen.

I morgon är det fredag. Det blir till att besöka den ädla staden Norrköping. Krama mamma och pappa, träffa bästa Anna och säga hej till släkten. Sen är det tillbaka till verkligheten.

En liten hälsning till Anna får det bli här också, hon fyller trots allt år idag. Och hon är saknad. Kära vän.